Som en rostig kedja!
Utan smör.
Dränkt av demonens strilar.
Askan flyter i ådrorna
och du kan bara titta på.
Orkar inte dra upp kedjan!
Ner i dyn,
bara ner!
I dyngan,
underjordens kvicka sand.
Men du ler och tänker:
Den går snart av,
knutarna brister.
Men de,
just det.
Att knutarna spricker,
spelar ingen roll egentligen.
För dit kommer vi i alla fall…
