FOTOLABBET

Träffade Anders Petersen under Planket i Vitan härom. ”Vi byter printar som krigare, inte affärsmän.” blev ÖK. Visst! Mot Petersens labb idag! No problems att hitta. Ja hade ju i mej, givetvis en tänkt bild av hur denne fotograf satt långt nere i någon halvskabbig källare med pärlor droppandes från pannan och jobbandes febrilt med att bli klar till, nån typ av döda linjen. ”Den fula dörren, bruna dörren” stod på vid! Ja knackade artigt på dörren och knallade ner för en brant kort trätrappa målad i grå standardfärg. Blir bums mött av en trevlig dam som säger ”Anders är inte här men kommer snart. Har du avtalad tid? Vill du ha kaffe? Här får du en bok att kika i så länge.”

Till höger om trappen arbetade någon med nåt, hälsar glatt. Ja sätter mej i en inskjutande vrå, knappt avskild från ett passage. Hör nånting bakom mej! Upp från nån – kanske mörkt rum – trapp kommer en kille med en balja i handen. Slår sig ner precis utanför labb-hålet eller va de va. Och börja vispa som fan i den där baljan. Killen hälsar lika gott han! Vi surrar lite om att få fram ”dager” Ja jämför med att skrapa fram dagrar i akvarellpapper, men okey, här ligger ja tusan i le! De är nån halvdimmig bild på nån i hiss, den är nice, rytm i bilden. Så här hade ja inte tänkt mej att det skulle se ut, värsta aktiviteterna men ingen Anders. Då hör ja nån pratandes engelska komma ner för trätrappen. Visst där är han! Talandes engelska i telefon går Anders fram och vi hälsar gott. Han går ett varv med telefon, kommer tillbaka klappar mej hårt på benet, som betyder ”skit, va kul att ses” Surrar om närliggande ämnen som har med foto och så att göra. Byter printar.

Anders Petersen foto april 1970 Café Lehmitz Zeughausmarket Hamburg.

 

”Jag satt upp fotona på dem jag fotograferat på väggarna där inne på caféet och sa att de som var med kunde ta det fotot. Snart var väggarna tomma. Det är i tid räknat, den kortaste utställning jag har haft” slut citat: Anders Petersen.

Jag tittar på bilden och säger till Anders det jag känner i och om bilden: ”Jag verkligen hör musiken som sorlar och känner lukten av rök, av öl och inpyrd luft. Den där handen, detaljen.

labbgrabben

Jag ska fixa ”portfolio” i syrafria fotokartonger, lådor 24×30 eller va de va. Där kan man ha porträtt och en liten annan hög att visa bra att ha ju och mera nice! Fan va roligt och spännande livet är ibland.

 

Jag avslöjar icke vad det står på ryggarna, men skit! de va historia, fotohistoria fett.

Pausvinkeln vid passage.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.