Va förbi Tullen (Hornstull) härom (härom dagen, i denna berättelse) Grabbarna har fortfarande icke flyttat ner från trappen (trappan, nedanför Högalidskyrkan) till bänkarna i Tanto (Tullen vid Drakensbergsparken där Tantolunden börjar) E ni me!
Grabbarna sitter fortfarande kvar där (ovanlig lång tid, hihihi) men iallafall. Jag kom från min tandhygienist som jag förövrigt anser ganska hårhänt, den hårdaste jag haft, men ja biter mej beslutsamt fast, hahaha! Så värk i käken o lite annat blajj tänkte ja nämna denna dager i trappen alltså, för att alltså vara social. Men en annan gick fullt bet! Ola tog till orda innan:
”Ja vettni alltså. Ja hade en jävla tandvärk igår och fick fan inte komma in till läkaren, ja höll på att smälla av alltså! Ja tänkte: Hmm? om jag skär mej med kniven i låret så pass djupt att det gör ondare en i käften så kanske tandvärken går över!”
Jaha tänkte ja och höll käft om min ömhet i truten, givetvis! Ola fortsatte: ”Jaa, ni vet, de funkade förfan” Jag tittade in i Olas stora ögon som inte blir mindre av hans feta glasögon plus nåt annat som jag skiter i att nämna, för ni vet vad ja syftar på ändå. Ola igen:”Nä vettni, nu värker det inte i käften de funkade jävligt bra! vet ni de grabbar! de funkar hur bra som helst att skära sig djupt som fan i låret med kniven då tar den värken över tandvärken för tandvärk är det värsta som finns.”
Jag bara bekräftade att jag uppfattat vad Ola sa och sa nåt vänligt till hans bruna hund med den fina pälsen…