MÄSTARENS BEKÄNNELSE

HÄXMÄSTAREN

Gott folk! Jag var uppe i ett ödehus. Ja det är tammetusan som ett slott! Se fotot jag tog där ifrån härom. Och rotade lite under ekbrädorna och fick fram jättegamla gulnade pappersfragment. Bergis urgammal text. Jag lovar det kändes kusligt att läsa men jag bara måste ordagrant, jätteordagrant skriva exakt vad som kunde urskiljas på de lövsköra gula bladen…

 

En kufisk häxdoktors bekännelse i besvärjelsens kufiska fjärde dimension i tidevarv.

 

Svavel ombord, lust!

Kalasmatrosen rasar i trappen.

Lustig dans mera saft alvar i nämndehusen!

Akterut, kasta loss, simma fisk upp på torra land.

Varvet till, hemma fem pangkakesmeten blir tagen!

Kamma sig, stila sig, hoppas på den stora vinsten kila.

Gurgla fort, spotta lort, simma dit ingen kan ta fot eller tum.

Fram med svimpen akta sillen, strumplästen sparkarmodell.

Ingen luft bläddrar i säng medans kaffekannan tar taget ner på golvet.

Ner i skunk upp från dyn smörja sig runt inloppsbanans utgångspunkt.

 

Skrattade sig först hes och blev varm som en kamin utan att tänka på tofflor.

Ren lim är gott säger Karlsson och ler eller hugger men stannar i glappet.

Bryter ett ben men vinner en vän som kom gående utan en strumpa.

Då doktorn bekänna gjort, han dog men stängde på, där elden gick.

Spindeln hem, nätet klent apan tar ro båten till bo i laget.

Tuta och kör luren är blöt prata då under vattnet.

Saltet vann polarn hann dö innan hjärteslaget.

T fittan kliar på ryggen.

 

Passa dej lite, för sparven.

Finurligt förr allt spelar roll sten i ände!

Ugglan nös och frös i natten, flög hem till slottet skymning.

Läxan tar saxen gräver sig fram vänder på port och bladet.

Allt detta händer i tio minuters släng, fötterna somnar i soppan.

Allan kom hem tog sig en sving med blomkrukans egna stänkarmaskin.

Allt smakar frukt, luften är tunn medans vagnen far hem till nån målning.

Fram kryper svärtan och de opp i skyn, häxdoktorns slott ser skymningens ljus.

Vattnet gick för att ge dricken till hicken kom med fred, hand och ull i storstadsfickan.

 

Nu när jag exakt skrivit ner vad som stod blev pappret bara fnöske och går aldrig mer att återgivas som aska. Pappret tålde inte att få kontakt med mej, helt klart. Med texten här hittade jag på en ask i samma hus i samma slott under samma planka. Men den texten återger jag inte.

Då klarna ljuset och jag vaknade utvilad som aldrig förr. Men funderade tid.

Ja! Hoppas väl det för hundrade gubbe!

Han vann!

”Han vann en hundrande gubbe!

”De va en gång en gubbe!”

 

Ge tusan i att kalla mej för gubbe! Aldrig mer än ett blad i taget, spadtagets vinnarmaskin!

Äntligen kom vi på lösen! De va en Vinnarmaskin…

Snipp snapp god natt!!!

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.