Nyss hände det en udda grej! Filosoferade en del samtidigt tittade ut genom köksfönstret. Då ser jag ute på parkvägen japaner som fotograferar mina utställda stolar där jämte stubben. Så går de vidare bort mot vårt “reservat” fastän utanför på parkvägen.

Tjejerna Zhala & Loella har gjort en hemlig genväg ut till den stora gräsmattan i häcken som skyddar vår plats från parkvägen. Jag har kryddat hemligstigen med en hängande stort vackert klot. Då japaner ej är så långa – dock kloka –  lyckades en av japanerna faktiskt upptäcka hemligstigen och de gick in där till vår trädgård och började fotografera våra odlingar och div dekorationer. 

Jag hamnade i någon typ av chock och bara stirrade (Ungefär som Fredrik i Solsidan, “SLUTA STIRRA FREDRIK” skrek frugan Mikaela på Fredrik när den nya barnvakten visade sig på gården)  Jag tänkte öppna fönstret och applådera. Innan jag hann skrida till handling så kom barnfamiljen så ja hoppade över att applådera japanerna utan istället sprang till vardagsrummet och hämtade kameran. Mot sherwoodskogen med språng! Japanerna hade hunnit gå. men gu va de tittade och fotade stunden innan. Lördagens tjingelingnotering pling pling

Fjädrar till hattarna
Stubben och stolarna
Vy från köksfönstret