Äntligen samlades hela familjen innanför den franska balkong efter sommaruppehållet.
Blinde styre, Diske Diskaren, Döve Öra, Figuren, JonnyBoy, Odågan, Pung Bråke, Skalle Nack och jag, Lille John.
De blev omedelbart slagsmål i trapphuset upp till balkongen. Men tat lugnt, ta ett Toy! När familjen kacklar hör du inte ett ljud, för det går så snabbt, lika snabbt som då en kameleont skjuter ut sin tunga för att haffa en fluga.
Efter det senaste rådsmötet innanför den franska balkongen alltså i våras blev ett gammalt förslag verkligt då undertecknad fick i uppdrag förmedla till Dsk Malin nere på Vårdcentralen att det får lov att bli ett slut på småkrämpor inkl förlossningshud.
Skalle Nack och Pung Bråke brydde sig inte ett skit. Då vi kom in i den kufiska lägenheten på tredje våningen hade Pung Bråke en skadad fot och Skalle Nack ett blödande öga.
Apropå skador förresten, låt mej till er förklara Skalle Nacks historiska världsskador.
Vänster fot: Saknad mittå efter att klättrat på en bandsåg, fotled böjd en gång på 70-talet, Skalle Nack minns inte hur och en gång på nittiotalet i 90 grader då han bar en tallstam när Pung Bråke hoppade på honom från ett garagetak. Och, vänster fots småben har hamnat i kors då han jagade bort infiltratörer på Hedenhös tid, Nyckelben av när han cyklade i mörkret och såg inte den höga trottoarkanten och flög in i ett äppelträd. Andra gången ett revben gick av var ovanför Plattan på Drottninggatan – det hände på 80-talet då han blev överfallen av två heroinister som attackerade Skalle Nack med knivar. Bäckenbenet fick sig en spricka i Småland utanför Gamlebro när den överfulla pundarvolvon vobblade i en nedförsbacke.
Skalle Nack berättar. “Den överfulla skabbiga 142an började vobbla och sladdarna blev djupare och djupare. Mitt i backen var sladden så stor så bilen flög ut över diket och touchade en tallstam med långsidan så 142an flög med högra långsidan mot ett berg men stannade precis där berget började? Jag minns det som att jag svävade i luften sakta sakta och landade mjukt. I själva verket svimmade jag och när brandbilen kom fick de såga ut mej. Jag hamnade på Västerviks sjukhus. Låg där som ett kolli tills den dagen de satt mej i rullstol. Rullade ner till hobbyverkstan där föreslog en trevlig pedagog att jag kunde börja måla akvareller vilket jag gjorde. Jag blev så inspirerad att jag till slut reste mej på och stod helt själv! Min inspiration var oerhört stark så utan att tänka började jag backa för att se det kommande alstret på håll. Jag var där varje dag, till slut kunde jag sakta stapla mej fram med kryckor. Till saken hör att var och varannan dag kom Björne och bjöd mej på en haschpipa utanför foajen. Att jag rökte hasch var och varannan dag hjälpte till att hålla den värsta smärtan borta. Gick i korridoren då och då med min rullator jag fick till lån. De var kalas och perfa med en rullator och täckande filt. Jag var ofta i butiken på sjukan och stal allt jag önskade mig, en perfekt täckmantel – råskadad haltandes med en stor filt i en rullande. En dag såg jag en svart akutväska i ett öppet rum som jag genast stoppade under filten. Tog mej till mitt rum och strax hörde jag upprörda sjuksköterskor som ropade till varandra. Så rusade de in i mitt rum och misstänkte att jag var inblandad. De hittade den svarta akutväskan med diverse ligament såsom morfin, stesolid och lite annat smågodis.
Nån timme senare kom avdelningschefen in och sa: “Vi kan inte ha kvar dej här på Västerviks sjukhus så du blir placerad på långvården ute i Gamla Västerviks fasta paviljong omgående! (ett äldre mentalsjukhus)
Där i den gamla fasta paviljongen hade jag varit förut då jag hade fått ett LVM Lagen om vård av missbrukare. Dessa gamla fastigheter användes till allt möjligt efter nedlagd mentalsjukhus. För ett bunt år sedan på 90-talet blev det ett fängelse. Då var jag där också. Jag satt några månader uppe i Umeå fängelse och fick knall efter ett digert slagsmål och hamnade för tredje gången på fd Västerviks fasta.
Men i alla fall, då jag hade blivit förflyttad från sjukhuset till långvården så hamnade jag bland levande döda gamla senila människor. De så kallade vårdarna var ett gäng tjejer och killar i trettioårsåldern, de spelade ganska hög musik i personalrummet. Tror ni att nattpersonalen brydde sig om de stackars äldre? Nej, inte ett jota. De struntade fullkomligt att titta till patienterna på natten. De låg ofta och skrek de stackarna men personalen hade annat för sig. De hade ett bageriföretag istället för att vårda på natten. Det hade gått om ugnar i det stora köket. När nattpersonalen började sitt pass så skickade de iväg en av dem för att köpa deg mm. Just det, de bakade i stora lass hela natten och innan dagpersonalen dök upp hade en av dem åkt till någon butik och levererade färska bullar och bröd. >Jag skrev dikter och poesi om det här hemska förfarandet, men tyvärr är poesiblocket borttappat för många år sedan.
Tillbaka till Skalle Nackes alla fysiska skador han dragit på sig:
Vänster arms underdel gick av på mitten då han luffade i Italien där han i Rom slog sig ihop med ett gäng.
Skalle Nack berättar vidare: “Gatufolket i de stora italienska städerna som Tornio, Roma med flera städer, där gäller det att hitta en grupp där man kan få stöttning och sammanhållning. Det krävs för det hårda livet i Italien, där det ofta blir bråk om territorium och platser att sitta och tigga på, bland annat fördelar att vara flera. I dagens Sverige har aggressiviteten med gängkriminella invandrare och enstaka ljushåriga blivit ganska likt som Italien redan på 90-talet då jag var där En dag så råkade jag vara ensam då ett fiendegäng dök upp i en av mittenkärnans parker i Roma, 300 meter från Centralen. De ville råna mej på min väska och slantar. De var runt åtta stycken och jag hade väldigt svårt att försvara mej. Till slut fick någon av dem in en karatespark på min vänstra arm, den armen jag hade min väska i, den vägde en del. Om jag inte hade väskan i handen hade inte armen gått av, slaget blev ju väldigt stumt, armen fick sig en redig skada. Jag flydde därifrån. Tog mej till Hospitalet där jag direkt fick en morfinspruta innan de gipsade den. Nu visste jag inte var de övriga i mitt gäng var så jag fick dra mej en bit utanför kärnan. Hittade en dunge med högt gräs mellan två vägar där jag sov och lämnade mina saker då jag skulle ut och fixa mat och dricka samt tigga!”
Vänster handled blev uppskuren redan på 70-talet då Blinde Styre stod och förklarade hur vi skulle göra intjack i Kiosk Ägarnas Varuinköp i Fruängen. De jävla missfostret hade en viftande kniv i handen, som skolfrökens pekpinne typ. De slutade med att Blinde Styre viftade till med den vassa hobbykniven då han försökte förklara hur vi skulle göra. Svisch sa det och eggen skär in i hans handled.
Fortfarande idag år 2025 är handnerverna krachy. När han kliar sig i på vänster sida av handflatan kliar det i långfingret och när han kliar sig där fingrarna börjar känns det i tummen. Han kan inte längre rulla cigaretter men övat upp fingrarna så pass att han kan lira gura.Divers är vänsterarm från knivar. Högerarm: Handleden smärtar konstant efter många slagsmål, Knotan till långfingret ser ut som kebnekaise, det är han stolt över! Efter ett fall från en rulltrappa fick Skalle Nack en fraktur i kotan ovanför svanskotan, läkarna hade sagt att han alltid skulle ha smärta i ryggen till och från. Nu har han inte haft smärta på hur lång tid som helst. Fyra hjärnskakningar, näsan knäckt, tänder utslagna. Nu räcker det.