VI ÄR SOM FLUGOR

Skulle egentligen skriva en metafor om oss som duvor och lägga in tre nyliga dödsfall där folk i utsatthet dött av heroinets verkningar. En drog som snart är lika billigt som tjack och som sprids till allt fler. Behövs ny lag för att stoppa heroinets spridning.

Då ja tittade i mitt bildarkiv hitta jag flera som dött pga. sin utsatthet, dåligt psykiskt mående, hemlöshet och sjukdomen beroende av att stänga av för sitt måendes skull.

Hur många till av mina tusen foton på gatufolket som dött på två tre år står än så länge bara skrivet i stjärnorna. Många är spårlöst försvunna. Ingen har brytt sig vart dom tagit vägen. Om två år till så är det 50-100 stycken till från bildarkivet som är döda. Om tio år finns knappt nån kvar av dem TUSENTAL jag fotograferat.

DÖD 1 2

DÖD PGA KVÄVNING. DÖD PGA AV SORG

DÖD 3

DÖD PGA UTMATTNING

död 4

DÖD PGA AV HJÄRNBLÖDNING

död 5

DÖD PGA UTMATTNING

död 6

DÖD PGA HEROINET

död 7

DÖD PGA INFEKTIONER

död 8

DÖD PGA HERIONIETS EFTERVERKNINGAR

död 9

DÖD PGA HEROINET

död 10

SPRITEN TOG HONOM I KOMBINATION MED EN SMÄLL I MAGEN

död 11

DÖD PGA UTMATTNING

 

 

 

3 kommentarer på “VI ÄR SOM FLUGOR

  1. Sorgeligt att se men viktigt att du visar bilderna så folk får inblickar i en för de flesta okänd skoningslös värld. Känner igen några av ansiktena. Väcker tankar. Kanske en (minnes)utställning? För att väcka andras tankar. Om människor som har funnits men som de “normala” knappt ägnat ett ögonkast.

  2. De här bilderna får mig att tänka att det kanske inte är konstigt att vi i allmänhet inte ser gatans folk… Vi tar ju oss knappt tid att se små, söta barn. Vi får ju inte reagera, sätta in insatser, sätta stopp, säga ifrån när de små söta barnen visar prov på dåligt mående. Så vi låter dem växa upp till större ungar, till stökiga tonåringar, till unga vuxna på glid och kanske hela vägen till definitionen “gatans folk”…

  3. Det är nog så. Vi blundar för mycket. Har inte tid. Vill inte. Känner olust. Påträngande. Koderna stämmer inte. Barn törs vi fotografer inte fota längre pga. rädslan för pedofilanklagan. Ja vet kända fotografer som tidigare kunde “följa” barn men får det längre inte. Och som man ta kontakt med en liten människa idag. Tror jag knappt förekommer. Går man förbi ett dagis törs man knappt titta på barnen. Har sett både föräldrar och personal på dagis glo stint på mej när jag gått förbi -utan kamera. och det krävs målsmans tillstånd att fota människor under 18 år. Vi blir moderna å modernare men egentligen primitivare för varje individ. Vi tappar känslor, samhörighet. Känslan att ta hand om våra äldre. Alla är uppdelade i olika lag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.