Plötslig började det stinka skit i den trånga bussen under rusningstrafik! Folk drog upp tyg över ansiktena, höll för näsorna, grimaserade och tittade på varandra samt runt omkring sig.
Det visade sig snart att blickarna drogs mot mej! Jag hade klivit i hundbajs tio minuter tidigare i Stureparken Östermalm.
Gräsmattorna i stan är inte gångbara längre. Staden har vigt dom till bajsade hundar. För ni ska inte bara inbilla er att ägarna plockar upp bajset. Jo dom gör det på dagen men när mörkret fallit struntar många i att plocka upp bajset. Detta är så jävla äckligt så de knappt är sant. Och ögontjänare är dom nog hela högen. Nä, jag ser hellre ett par ölisar sitta där på bänkarna. Men den tiden är förbi. Ölisarna får inte synas i staden längre. Dom har inte samma rang eller köpkraft som övriga medborgare. Vi förstår inte vidden av vad som händer i samhället då vi står mitt i skiten. Men om en bunt år då vi blickar tillbaka kommer vi alla förundras över hur vi överhuvudtaget kunde gå med på dessa förändringar och förfarande.
BAJS ÖVERALLT PÅ GRÄSMATTOR
MER BAJS I STUREPARKEN
HELLRE SER JAG ETT PAR ÖLISAR I STUREPARKEN