STOCKEN

Såå… på min fritid klär jag mig ibland i gruvarbetarens rock. Tar med arkeologens pensel och begiver mig ut i oasernas gömda, glömda ställen här i Stockholm.

En tidig söndagsmorgon tror jag detta utspelade sig.

Satt på Tricken på väg mot Centralen, för jag ville köpa nån öl svart kanske två. Försökte alltså tända av på tjacket förstår ni. Så var önskningen och läget. Hipps vipps kliver Stockholms mest aktive gatulangare alla alkohol själv in i vagnen och vi hälsar.

Nej ingen pilsner hade han idag men cigg som vanligt och nu fanns det whiskey tillhands, enliters! Mamma Mia! Ja tänkte, hm? Om jag investerar i en flaska vid rättpris kan jag må hända ta mig en klunk, kanske två? Jag gillar whiskey, men en hela? Tänkte vidare: Sedan sälja flaskan till en alkis?” Köpte en pava efter en tuff förhandling inne i T-banevagnen. Priset blev så pass lågt att jag skulle kunna använda 1/3 och sedan sälja resterande två tredjedelar och på så vis få igen insatsen.

Drev runt lite vid cityterminalen tills jag fann en plats för, tjaa? Klunk ett? Där satt då en man och bjöd på cigg. Jag frågade om han ville köpa whiskey. Och det ville han! Vi gick iväg, han verkade snäll men dock törstig. Tog oss till sidan av den där viaduktliknande platsen innan broarna till Gamla Stan och Stadshuset, precis strax efter där man kör in gods till tågterminalen.

Då är ni där va, med oss nu! Där det liksom är en liten mur och några bänkar. Sista året ungefär har det se ut som en byggarbetsplats mer och mer för varje dag, just runt dessa bänkar och den låga runda murkanten. Vi gjorde upp, gubben och jag.

Fick 200 pix och behöll cirka 25 cl från min nu f.d. whiskyflaska.

Fan, det var visst starka grejor? Nä! hihihi, så farligt var det inte, hihihi, hick!! Vi pratade, skrattade, jag och gubben. Började först showa medans den trevliga gubben från andra sidan stan – som älskade whisky och som nu satt och blev full, skrattade högt och blev mera påverkad, ja ni förstår!

Men som brukligt bygger ju upptåg på något och denna gång var det en stock. Byggare hade grävt en jättegrop och i gropen syntes en lerig stock, en gammal ekstock visade det sig. Kanske Stocken Holmen själv? Va vet ja! Jag dammade den, skrapade den och snart gick mina ögonlock upp? Tamefan i de blå! Just när den berusade mannen sa – ”Den där armeringen som sitter där är minst sjuhundra år gammal och ekstocken du skrapar på, den får du nog tiotusen kronor för!”

Tittade på honom! är han redan full? och visst! Det var han, men fan om han inte vet vad han säger ändå? Jag tittade nu på EKSTOCKEN med andra ögon och såg! det han sa! Stocken var ju supergammal och helt intakt! Ingen tvekan längre. Jag fick rysningar av upptäckten och mina redan urkrafter gick över till en dynamit- slåttermaskin! brrrrrrrrr lät det när jag världsvant gjorde ytbehandling, rensnings- provet! Ytbehandling är en av mina värsta starkaste sidor!

Energin sprutade om mig med hjälp av amfetaminet som fortfarande verkade. Gubben blev imponerad av min för dagen teknik. Det ena spåret efter det andra framträdde från denna vackra naturskulpterande ekstock.

Gyttjan och leran hade konserverat stocken något fantastiskt.

Summa summarum efter si så där två timmar slit. Gubben skrattande med mig, åt oss, för vi hade skitroligt.

Nu spelade vi upp händelsen som en stor tävling som i en arena:
”och den slutliga vinnaren ääääär. Vinnaren äääär den lilla Ekbiten! på god andraaaplaaaaats kommmmer Armeringen! Tredje! Ekstocken Himself! Stick å brinn unga Wasaskepp! Va då spik i foten? Sist och för en gångs skull minst men naggandes good, den lilla – vafan nu det är, Biten!
Nu fick jag rediga bekymmer! hur i hela friden skall jag kunna rädda detta till säker Krigsfri zon? Hm? Den va annars go , denna salongsberusning! Men gubben var nu stupandes fuller, medans jag frenetiskt letade band, rep mm för att binda stocken! De gick ihop sig till slut och klockan vart dager för länge sedan. Folk gick fram och åter. Myllret rörde sig och tjaa, jag med!

Gubben satt och somnade! Ja tänkte, detta är inte bra, han blir muddrad om jag lämnar honom här! För pengar tycks han ha. Jag vände tillbaka till honom och puffade hårt på honom och skrek: ”För i helvete sitt inte här och somna! SITT INTE HÄR OCH SOMNA puff , puff spark! Skall jag hämta en taxi åt dej?

FÖR HELVETE! SKA JAG HÄMTA EN TAXI ÅT DEJ? FÖR DU BLIR ANNARS PLUNDRAD! Gubben svarade ”Ja de kan du!”

Och så blev det! Förklarade läget med taxiföraren vid station och det var inga problem! Satte mej bredvid och taxin rullade ner till ”vår” plats.

Gubben var vaken efter min behandling. Vi sa adjö och jag märkte att han tyckte om mig och det var samma här, gubben var fin. Han iväg i taxin och vinkade till mig medans jag knallade med ekstocken tungt hängandes på axeln.

Ekstocken snudd på två meter! Tjaa resten kan ni räkna ut själva! Ja menar, gå på stan med en ekstock på axeln och till på köpet åka tunnelbana.

Men vi kom in genom SL-spärren, jag och min stock. Klev av.

Där står Tony, en vän från gatan på Mariatorgets T-baneperrong när jag kommer ut från vagnen med en tung ekstock på axeln. Tony står och småsnackar med några vänner. Vi hälsar glatt på varandra som vanligt, inget mer med det! Han bjuder mig på ett päron! Jag äter upp det.

Om ni nu gott folk råkar undra vart jag gjorde med denna ekstock som är äldre än Wasa självt, kan jag ju då tala om att den ligger i tryggt förvar hemma hos Lise!

2 thoughts on “STOCKEN”

  1. Men vad du skriver härligt, tack för en härlig stund av skratt och ett visst igenkännande. Men nu undrar man ju där hemma hos Lise ska den väl inte bli kvar, den måste väl få en hedersvärd plats eller. Jag ser fram mot en lika roande fortsättning om dig dina möte och så klart ekstocken 😆

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *