Spaningssväng stan efter mitt SÖS-besök på hud som är tvunget varannan dag pga mitt Prurigo Noduli, ett snudd på outhärdligt eksem som dränker mej i vånda och depp. Visserligen knallar ja upp från ”källaren”blixtsnabbt efter depp, men iallafall. Så! steppen gick hela Götgatan. Några klassiska ölgubbar håller sig på sin kant, ingen ordningsman i sikte. Gubbarna har bara bytt bänkar, för kommun har tagit bort just dom bänkarna som A-lagare tidigare suttit på. Kommun löser alltså själva ”problemet” – = den normala stadsbilden – som funnits i århundraden genom att effektivt? ta bort gubbarnas bänkar. Jag ser det ni inte ser!! I varje korsning ser jag påtända människor på amfetamin och ni kanske ser 1-2% av narkomanerna förutom dom som knarkar alkohol förstås, där är vi alla dels skolade att använda knarket alkohol, dels att vi lärt oss känna igen berusade människor. Denna dag har det till stan kommit in en ordentlig bra sort amfetamin. Om man räknar i kvalité alltså. Era ögon är inte tränade att se hur många det är som går på denna drog, det är otroligt många människor och när det finns lättillgängligt märks det omgående. De yngsta knappa tjugo, de äldsta över sjuttio år, men nu tror ja att ni inte tror mej. Kusligt komiskt och just jag har klarat mej från att gå tillbaka. Men det gör inte alla, klarar alltså. Nog om Alkohol och andra tunga droger nu. I smådugg far ja fram i lagom harmoni med stan. Morsar hit, iakttar si och så. Plötsligt dyker jag in på hattbaren. Rakt fram och sätter på mej en blå hatt, GUERRA, italienskt märke. Nyss inkommen, nyss påsatt får den sitta där! Tack för kaffet a 20% En annan e ju stammis på baren! Ha! å ha en bra kväller!
