MAYA NILO (Laura)
Nilo är en feministisk skribent, som lever ett välordnat liv med sin man och 13-åriga dotter Laura. När hennes oansvariga syster Maya, vars projekt ständigt tenderar att gå i stöpet, både “kidnappar” Nilos Volvo och dotter och drar söderut kastar hon sig efter. Målet för resan är Portugal, där systrarnas komplicerade och just cancerdiagnostiserade mamma bor, tillsammans med Mayas son, som det nu har blivit dags att ta ansvar för.Roadmoviefilm, premiär 4 november Spontant tycker jag att kvaliteten ligger ganska högt, lika högt som Peter Grönlunds filmer – kortfilmen Gläntan som snart följdes av långfilmen Tjuvheder. Någonstans där mitt emellan hamnar MAYA NILO och det är ett väldigt bra betyg. Filmen skapar en familjekänsla. Ämnet eller dialogen är helt okey, men var är är modigheten? Filmen tassar på ett par ben i långa stycken. Fotot och klippen är väl tama i sin helhet.
Musiken och stämningen får 5a och Skådespeleriet 4a Här känns det som en potentiell uppföljare MÅSTE ha skarpare foton och vassare klipp, för en uppföljning blir det då ett måste att hitta mer intressanta fotografivinklar, för som det är nu känns foton alldeles för tamt, eller den där osäkerheten som ung skapare ställer till det för sig, att inte våga ta ut – fördjupa sig i bilden p.g.a räddslan att misslyckas.
Det finns en varm god positiv stämma i dialogerna samt däremellan. Nästa film som skapas av detta gäng måste brinna varmare i dess stycken vad det gäller klipp och fotografi. För att få till en svensk långfilm krävs erfarenhet. Oj vad jag ser fram mot en ny film. Det fixar sig Lovisa Sirén – denna filmens skapare säger kaxiga JohnnyBoy. Men inte mycket av nytänkande är gratis. Blod svett och tårar kostar – både kraft och mod.
