FOTOMODELLEN

Igår fredag 28 maj satte jag på flygläget, hade tänkt göra mej anträffbar först på tisdags morgon och lade ut ett inlägg om det på Facebook. 

Idag bestämde jag mej helt plötsligt vid niotiden – att för istället vara innanför den franska balkongen tog jag mej istället ut med kameran dinglandes runt halsen, “Den lille röde” ut på en redig “Långa flanörens steg” 

Skanstull över Tjurbergsparken, Engelska skolan, sen snett ner innan Allhelgonakyrkan. Över Götgatan och vidare Östgötagatan, Folkungagatan, Medis, Södra, Hornsgatan mot Liljeholmsbron. Vimmel överallt av folk. Timmarna gick. Kom till tvärbanan i Liljeholmen där jag stannade – ett tag still. Slog mej ner en bit nedanför tvärbanans station åtta minuter innan tåget mot Gullmarsplan kom för det var väl dags att dra mej tillbaka för dagen? Tänder en cigg, kollar folk. Helt plötsligt bredvid mej stannar en trevlig tjej med ett vackert leende. Där dinglar en stor svart systemkamera i ett band på henne. Hon tittar på mej ett tag – kanske för att zooma in va ja va för en typ – så säger hon: “Jag heter Elin och söker någon att porträttera, får jag fotografera dig frågar hon nyfiket och glatt! Och fortsätter: “Innan klockan 17:00 idag skall jag vara klar med det här provet som jag fick i morse och det är ett viktigt avgörande prov för att komma vidare i utbildningen.. – Det får du gärna svarade jag samtidigt Elin ser min kamera runt halsen – hon säger förvånat. “Är du fotograf? 

Så det blev snart som så att jag började berätta om vem jag är – Elin får mitt visitkort. Hon tittar på visitkortet och säger. “Indiana Jones?” (detta visitkort, tänker ja) Svarar bestämt: – Stockholms Indiana Jones! Hon frågar och jag berättar. Vid en del i den här fantastiska konversationen kommer jag in på mitt genombrott som dokumentärfotograf 12 Maj 2012 på Galleri Kontrast. Elin berättar att deras skola brukar få ha sina utställningar där. Det kände jag till! Nu är Elin verkligen inne i ett flow av frågor och undringar. Jag berättar, Elin fotar. Jag föreslår en annan plats att posera på än en SL-bänk vid tågstationen. 

Så vi går över spåret till en liten mer avskild plats en bit bort uppåt mot buskaget  jag känner till sedan förr då man ville ha eget undanskymd bergsbuskepassage. Jag tvekade inte en sekund att Elin inte skulle våga haka på. Hon var mej hack i häl när vi klättrade upp på berget till mitt lilla undanskymda ställe. Jag tyckte faktiskt jag studsade upp. Mitt i ett halvskutt kläcker jag ur mej. “Sjukvården säger att jag är jätte-vig! Å du Elin! ja e 64 år!” skutt, skutt, skutt..

Först väljer jag plats, Elin fotar, jag berättar och poserar. Studenten väljer nu att välja poseringsplats jag posar och berättar och Elin plåtar! Vi knallar ner från berget och bestämmer oss att fortsätta träffas. Jag har ju faktiskt skrivit till TKH och Skeppsholmen om de inte vet någon student som är intresserad av en mentor, men inte fått något svar. Jag frågade Elin rakt av om hon ville komma hem till mej och hjälpa mej med mina Mac-maskiner. Det ville den kreativa studenten absolut.

I skrivande stund är klockan 17:31 så nu – om allt gick som Elin önskade – har nu den kreativa framåtsträvande fotografstudenten lämnat in detta prov  – Hitta en modell, fotografera. Så idag vart det ombytta roller. Jag blev fotomodellen.. 

Jag önskar att det här mötet kommer räknas som det första mötet mellan multikonstnären, mentorn och fotografistudenten, assistenten. lev väl, simma lugnt..  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.