Category Archives: ROCKARTISTER

”När du John kommer till studion så lägg örat mot fönstret innan du knackar så du inte knackar när vi är mitt upp i en inspelning”

Så står jag utanför den anvisade beskrivande platsen. Där inne ska det alltså ligga en studio. Sofia och Martins musikstudio. Lägger örat mot fönstret precis som Sofia sa. Lyssnar så det inte är inspelning på gång.

Det låter Sofia Karlsson där inne. Så jag väntar med BiffallaLindströmsknackningen tills jag hör röster.

Martin och Sofia, blytunga artister som spelat/uppträtt med tjog av artister har precis tagit en paus. Jag knackar. Ut kommer deras tekniker Anton Sundell med ett glatt leende. jag presenterar mej, så vart jag in.

ANTON SUNDELL SLIPAR PÅ VERKTYGEN, SOFIA TRIMMAR GURAN

Guran är en 60-tals Amerikansk gitarr av en mer ovanlig sort, Premier. Från Hellstone Musik.

SOFIA KARLSSON

Vid pianot sitter Martin och det sjuder ut toner i samklang med Sofias instrument. Under och mellan kompositionerna kommunicerar de tre med toner, teknik, förslag och varianter med och om de jullåtar duon arbetar med. Glädjen och skaparlusten kokar, likaså kaffet.

MARTIN HEDEROS

Duon nöter in detaljer och ivriga positiva samtal: ”vi kan lägga på en orgel senare” ”Tystnad!” ”Omtagning!” Så, en omstämning igen. Jag kan flytta högtalaren säger Anton plötsligt. Jag kan sjunga för John svarar Sofia.

Utrymmet är inte det största men artisterna är det tänker jag då en underbar stämma hörs ur Sofias pipa.

En av de kommande jullåtarna får form.

BLICKEN UPP MOTT SKYN, TANKARNA FLINGOR SNÖ

Så. Mellan tagningarna viskar plötsligt Sofia: Ta några bilder till på Martin John! Precis som alltid då jag sett Madame Karlsson i Tv och konserter. Alla ska vara med, alla ska uppmärksammas i projekten o spelningarna.

MARTIN HEDEROS VID PIANOT

Sofia vet till 90% hur hon vill ha det, Martin kommer med idéer och Anton hugger som en Cobra, snipp, snipp, snipp säger de när grejorna riggas om och rattarna ställs in vid minsta lilla millimetersförändring.

ANTON SUNDELL

Gott folk! Detta är proffs. Jag vågar knappt röra mej under session. Mitt skrivpapper får absolut inte prassla nu, nån telefon fick jag inte ens ha på tyst, ”ifallatt” liksom. Tänk om jag skulle råka knirra i stolen eller slinta med kaffekoppen.

Plötsligt, ett asgarv från Sofia! Det var nånting med tonen som utlöste det ärliga skrattet. Jag pustar ut och börjar andas igen. Passar på att ta ett par kort. Sofia hör klickandet och ber mej vara försiktig, hur hon nu kunde höra det, snacka om hörsel. Jag skäms lite i en bråkdel men kan inte låta bli att skratta med jag också.

Just det. Ni hör väl vad jag skriver? Jullåt och våren har knappt börjat. Martin säger att skivbolaget tycker dom är lite sena med inspelningarna.

Du förstår, vicket nötande stötande omtagningar och så många processer innan skivsläpp och konserter. En tanke slog mej. Det skulle vara nice att få följa färden enda fram till den dagen duon står på scen och julskivan ligger i butikerna. Det lät inte omöjligt. Jag fick åter en inbjudan till nästa steg i vägen till deras julkonsert.

Bill Wyman’s Rhythm Kings Gota Lejon!

It was many years ago, I felt myself so psykat that this evening and there by Bill Wyman.
Was it a photo ban? Do not know, but after I photographed a while I felt better.
Full Gota Lejon felt joy and rhythm! No one could resist the professionals’ ability to make the atmosphere as world musicians must-have and must!
A glow Mary Wilson shows up. Albert Lee standing next. See focused his eyes in Albert Lee, the rhythm of Frank and Nick!
Commander Bill Wyman has a style that looks like that: “I do this in my sleep.”
Here let Albert Lee off his own gigantic music. Notice Frank Mead’s focus is totally inside the Lee plays. Nothing is wrong. Look at Bill’s facial expressions with and show respect to his colleague Albin Lee.
I was of course delighted in Albin Lee after he visited Hell Stone Music and shown one of those fancy treatment. Albin was found joy in the store when I photographed him.
Here you see Albin in the middle and Mary left. The greatest joy spreader this concert is right and named Frank Mead as this flap harmonica so fast that my camera captured the hands move in the rhythm!
Frank Mead and Nick Payn accounted for saxophone. Everyone at the Gota Lejon who had the honor to experience this masterpiece was carried away in true joy.
Terry keep the concentration! Bill Wyman plays bass as Bill plays bass. It is difficult to know if Bill feels bored or just simply’m so used to what he does he does it just?
Frank Mead accounted for laughter and joy. See Frank’s passion in his eyes while he pulls the notes on the harmonica! Header peeping right.
It feels right now like I could lay out how many photos anywhere. Write lots about each image. But I get enough praise to stop for now.

En sån kraftig och mäktig musikupplevelse live och det på hur nära avstånd som helst. Storheterna besökte Stockholm tisdagen 2 december på Göta Lejon. Jag hakade på Hellstone Musik till konserten!

Från vänster: Beverly Skeet, sång. Terry Tailor, gitarr. Bill Wyman, bas. Henry Spinetti, trummor. Albert Lee, gitarr. Geraint Watkins, piano. Frank Mead, sax och munspel. Nick Payn, sax. 

Mary Wilson, sångerska klev in lite senare. Nio gedigna mycket världsvana artister. Deras meriter är oändliga.

BILL WYMANS RYTM KINGS

En annan fick ju erbjudandet att se konserten från vänstra balkongen och vid scenkanten, det va bara att studsa där mellan.

Jo ja tackar ja! Pressen stod vid kanten av flyglarna och fotograferade under första två låtar sedan blev de ombedda att lämna platsen.

Men jag är ju inte pressen.

Med min lilla ”Röda Baronen” (Canon EOS M) kändes det fritt fram – tyckte ja alla fall – att skotta kort hej vilt.

Men se, de veti faen om Bill Wyman diggade nåt värst.

Skit va gubben stirrade på mej när ja sköt mina skott.

BILL STIRRAR PÅ MEJ

De va mycket många år sedan jag kände mej så utstirrad och psykat som denna kväll och det av självaste Bill Wyman.

Tydligen rådde ett fotoförbud? Vet inte, men efter ja skottat ett tag mer eller mindre i smyg – då Bill skrämt upp mej så in i norden kraftigt – började hela första raden ta fram sina telefonkameror och ”mediadokumenterandet” va i full gång bland folket. då lättade det i mitt sinne.

Du vet, när en artist försöker få gång den Svenska publiken – brukar de gå ganska trögt.

Det gjorde de den här gången också. I femton sekunder!

Sedan va hela Göta Lejon med! Ingen kunde motstå proffsens förmåga att få den stämningen som världsmusikerna bara måste ha och får!

Se vicken glöd Beverly Skeet visar upp. Albert Lee står bredvid. Se fokuserade blicken i Albert Lee, rytmen i Frank och Nick!

DE HÄR ÄR MUSIKERNAS MUSIKER.

Härföraren Bill Wyman har en stil som ser ut som att: ”Jag gör det här i sömnen och mer där till.

BILL WYMAN

Här släpper Albert Lee loss sitt gigantiska musikartisteri. Observera Frank Meads blick och kroppsspråk som är totalt inne i det Lee spelar. Inte en fena blir fel. Allt är så följsamt. Titta på Bills ansiktsuttryck som både är med och blottar en respekt och det till fullo till sin kollega Albert Lee.

FRANK, BILL OCH LEE.

Jag blev ju överförtjust i Albert Lee efter att han besökt Hellstone Music och visat ett sånt fint bemötande. Albert visade glädje i butiken då jag porträttfotograferade honom.

ALBERT LEE

Här ser ni AlBERT i mitten och Mary till vänster. Den största glädjespridaren denna konsert står till höger och heter Frank Mead som här troligtvis viftar med munspelet så fort att Röda Baronen fångade händernas rörelse i rytmisk förflyttelse!

 SÅNA MUSIKGIGANTER!

Det spelades en del blås. Frank Mead och Nick Payn stod för blåset. Och så dom gjorde det! Alla vi på Göta Lejon som hade äran att få uppleva det här mästerstycket rycktes med i sann glädje.

FRANK OCH NICK LEVER SIG IN I SIN MUSIK

Terry lirar på och håller koncentrationen till hundra! Bill Wyman lirar bas precis som han lirar bas. Det är svårt att veta om Bill känner sig uttråkad eller bara helt enkelt är så van med det han gör att han gör det bara? Cool stil hursom, eller hur!

Och så har vi – låt oss kalla Frank Mead för spelevinken – med tanke på att han höll på att garva ihjäl sig och den underhållningsskratt gubben Frank bjöd oss på. kolla Franks inlevelse i blicken medans han drar värsta tonerna på munspelet, tjooo, vavv! Nick skymtar till höger.

TERRY, BILL, FRANK.

Det känns just nu som om jag skulle kunna lägga ut hur många foton som helst. Skriva massor om varje bild. Men jag får nog lov att sluta för den här gången.

SE VILKEN ÖDMJUKHET.