Category Archives: Goda berättelser

Öjebyn är en del av Piteå Kommun och här låg Piteå först, innan staden flyttade till nuvarande plats, cirka 7 km från denna by.

”Från Öjebyn bedrevs handel med samerna i Pite lappmark. 1620 gjorde Olof Bure en stadsplan för Öjebyn/Piteå.

Den första stadsbilden var triangulär med kyrkan i centrum.

Piteå fick sina stadsrättigheter 1621.

Efter en stor brand i juli 1666 flyttades stadskärnan söderut till nuvarande Piteå centrum.” Slut citat Wikipedia.

Här vilar ett lugn som känns ganska ovanlig för en storstadsbo som mig.

Tydligen har hus flyttats hit i omgångar under århundranden.

Alla ville tränga ihop sig och vara en del i församlingen Svenska kyrkan i Piteå. Ja, det var faktiskt tvång att gå i Kyrkan förr, kyrkplikt hette det. Så bodde man långt borta så hann man inte till Kyrkan på söndagar så då vart man tvungen att ha en Kyrkstuga. Men ju längre bort man bodde desto mer sällan var man tvungen att närvara på Gudstjänsten. Därav Kyrkbyarna här uppe! lagen styrde detta.

Idag används byhusen mest som dagsutflykter för ägarna. Säkert finns det ett hundratal hopträngda hus men få är här. Jag känner mig nästan ensam, i alla fall på denna sidan av kyrkan.

Idag får även utomstående utanför Piteå kommun köpa in sig på en stuga som kostar mellan 50 och 100 tusen. Trots det tycker jag att denna bygd utnyttjas lite väl lite.

Här skulle det vara lätt att få byn att blomstra igen, så som så många andra ställen i våra bygder.

Jag har haft en lugn harmonisk tid här efter en kaotisk ”familjeupplevelse” hemma i Sthlm.

En plats att rekommendera för vila.

http://viarkitektur.se/gapahuk/

Arkitekter med idéer att ge plats för de utsatta gatufolket.

GAPAHUK

Arkitekter Miguel Lara och Petter Jacobson.

Hösten 2014 arbetade de med projektet ”Gapahuk på piedestal”. Det var ett debattinlägg i form av en byggnad (vi är arkitekter) på en plats (Kristinehovsgatan, Hornstull).

OANVÄND PLATS KRISTINEHOVSGATAN

 Citat från arkitekterna

”Huvudtanken var att ifrågasätta rådande gentrifieringen av det offentliga rummet som pågår i innerstad. Förslaget, en byggnad i form av ett vindskydd för människor i samhällets periferi var ett ”Gapahuk”. Gapahuk är ett begrepp som tidigare används i Göteborg då staden byggde upp provisoriska skjul för samhällets icke önskvärda element.

Vi har gått ett steg längre och försökte uppgradera ett sådant skjul till något mer värdigt, dels genom att föreslå en mer robust byggnad.

Vi var medvetna om det moraliskt tveksamma i att acceptera människors utsatthet istället för att försöka göra någonting åt det då förslaget ifrågasatte den rådande gentrifieringen samtidigt som den cementerade den (bokstavligen).

http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/arkitekter-bygg-skydd-for-utsatta-i-hornstull/aRKocr!8ycfi3jmgw6AKxyCVMJrvw/

Utgångspunkter

– Förslaget utgår från gentrifiering. Vi har velat diskutera fenomenet som annars försiggår utan nämnvärd kritik och som snarast följs av glada nyhetsrapporteringar i lokala media. Gentrifieringen av staden och av det offentliga rummet är exkluderande och exklusion skapar segregation. För att försöka lösa segregationsproblematiken vill vi föreslå strukturer för en jämlik stad.

– Vi har också utgått från en konkret plats. En plats i en stadsdel vi ofta vistas i. En kvarglömd plats i en gentrifierad stadsdel.

– Vi föreslår en materialisering av våra tankar i ett konkret förslag. Ett fysiskt objekt. En blandning av skulptur och arkitektur.

Bakgrund

Vi vill skapa en motvikt till Nya Hornstull. Någonting som står emot gentrifieringen. Något som får oss att inte bara träffa likasinnade. Mötet mellan olika människor med olika bakgrund är en av den levande stadens och demokratins förutsättningar. Lika viktigt som att bryta segregationen i utsatta miljonprogramsförorter (som väl är jämbördiga delar av Stockholm?) är det att bryta den i innerstaden.

Idag är de som inte passar in i Nya Hornstull hänvisande till ett krympande offentligt rum. Men man gör allt för att exploatera det. Vårt förslag försöker bryta mot den utvecklingen. Vi vill att missbrukare ska ha rätt att vistas i det offentliga rummet även i ett framtida Stockholm. Men vadå, egentligen borde man väl bygga något på självaste torget, mitt emot hornhuset, om man menar allvar med att försöka bryta gentrifieringen? Jo, det är klart, men vi kan inte riktigt argumentera för den kapitaldestruktionen.

Vårt förslag är något mer modest. Det ligger centralt men inte mitt i. En plats som idag inte används. Ett avlångt rum, svagt lutande mot söder. Ett rum som idag inte tas tillvara. (Fler platser finns i närheten, mot notering)

”Gapahuk är ett ord som vandrat från Norge över gränsen till Norrland och i folkmun är det en beteckning på ett vindskydd som är öppet. Det är ett ord med två motstridiga delar som signalerar en ambivalens: att vara högljudd och kuvad på samma gång.”

Ur Mellanrum nr 39, 29 november 2012

I Göteborgsområdet har man uppfört flera sådana skjul sedan millennieskiftet. Samtidigt som man ifrågasätter vad som byggs i staden och till vem så kan det tyckas cyniskt att staden bygger något lagom undanskymt (men nära systembolaget) dit missbrukare hänvisas. Paradoxalt nog kan det alltså i praktiken ytterligare marginalisera de mest utsatta i samhället. Därför har vi i vårt förslag försökt ge byggnaden en exklusivitet. Den skulle i en utopisk framtid kunna inrymma andra funktioner.

Förslaget

Det är en blandning av en park och en byggnad. Ett vindskydd med en upphöjd uteplats, som ett slags podium. Ett oprogrammerat rum, men tydligt avgränsat.

Materialet är robust men omhändertaget, infärgad röd betong. Delvis polerad, delvis rustik. Det ska vara praktiskt och underhållsfritt men ändå förädlat och vackert.

Räcket är en trygghetskompromiss. Mellan det slutna (akvariet eller buren) som skulle vara förnedrande för de inneslutna och det helt upplösta rummet som skulle hota de uteslutna.

Platsen

Vi har diskuterat platsen sedan tidigare. Det är något med måtten som gör att det känns som om den borde kunna utnyttjas bättre. Kanske till en smal bostadslänga? Eller är det för trångt? Platsen har potential, men ett högt hus skulle skapa en alldeles för tät struktur, med för mörka stadsrum och bostäder som följd. En lägre struktur skulle nog rumsmässigt lämpa sig bättre för platsen och berika gaturummet som idag står övergivet i skuggan av sina små träd. Den bara väntar på att bli något. Något betydelsefullt.

Varaktighet

Hur kan rum för dem som inte får plats skapas? För det kan de väl? Hur blir det långvariga i staden där det allmänna i allt större utsträckning säljs ut? Måste vi inte börja ta tillbaka staden, börja dela på den rättvist? För att vända en utveckling där innerstaden snart är helt förlorad till privata intressen krävs krafttag. Vi vill visa på en vilja att ändra på de strukturer som ger en orättvis stad. Vi vill bygga monument över de som inte får plats. Varför ska dem alltid knuffas bort och få en tillfällig plats i skymundan.

Istället måste vi ta plats, och ge plats åt alla människor. Inte minst i de mest homogena delarna av innerstaden, där väl toleransen är som störst.(?) I landet där vi putsar och fejar, slipar och vårdar vår stadsbygd som är förändring långsam. Husen står där de står och stadssiluetten störs möjligtvis av en buffligt högröstad konferensanläggning här och där, men i grunden är den månghundraårig. Den trögheten gör att vi måste bli tydliga med att staden är för alla. Vår stad är inte så föränderlig som vi kanske skulle vilja. Vi måste säkra att det får finnas strukturer som står upp för de som inte kan betala. Vi måste försvara de offentliga rummen med allt vi har. En strandpromenad åt förortskidsen. En bostad åt dom asylsökande. En park åt knarkarna.

Programmerat rum?

Måste man knarka för att gapa och huka? Kanske ett biljettsystem vore på sin plats. Eller ett patrullerande garde för och av dom tidigare uteslutna. Eller kommer det inte behövas? Segregationen är djupt inbyggt i vår stad. När de olika delarna möts uppstår konflikt som får boende att rasa och oroas över sina barns trygghet (och sitt satsade kapital?). Men det måste väl vara mer möten som krävs, mycket mer, inte mindre. Som det är nu mobiliserarar medborgargardena vid Hornsbergs Strand och andelen SD-anhängare i innerstaden kan nog tänkas öka. Vi får se.

Vilda djur i bur.

Skulle ett knarkarkvarter kunna bli pittoreskt? Skulle det gå att kapitalisera på? Och om det är initierat av godhjärtade sociala ingenjörskonstnärer då? Ett möte med de vilda djuren på andra sidan stängslet.

Resultatet kan alltså bli ett litet vindskydd, tillgängligt via en ramp. Byggnaden består av två delar, ett rosa yttre med en kantig ikonisk form och ett böljande inre av ekribbor.” (Slut citat)

Jag håller fullkomligt med på detta och kan vara något för Socialborgarrådet Åsa Lindhagen Det leder till absolut ingenting att staden jagar utsatta, ölisar, hemlösa, missbrukare.

Men kan hålla med arkitekterna att denna föreslagna plats kanske inte är den lämpligaste bla. med tanka på närheten till flerfamiljhus.

Men uppe i Högalid finns det platser men ändå nära själva Hornstull.

Här är två av mina egna förslag med plats för vindskydd, bänkar och bord.

I NÄRHET TILL HORNSTULLS CENTRUM http://stockholm.etc.se/kronika/sluta-jaga-olisarnahttp://stockholm.etc.se/kronika/sluta-jaga-olisarna 

Tänker jag på livet, hemlös, sova ute å så där!

När jag ser Stephan!

Polarn som aldrig svek, Stephan!°

Kul att se dej igen och idag……

Efter en längre tid sjuk med feber och magbesvär så tog jag mig ändå till Färgfabriken Liljeholmen för att visa ett PP/föreläsning. Fick lite frågor som jag lättsamt kommenterade. Någon bad mig även berätta om innehållet i en krönika jag nyligen skrivit.

Det satt som gjutet att hålla en ihop-sammandragen föreläsning.

Under intervjun bad någon mig berätta hur jag blev krönikör. Inga svårigheter det heller.

Mycket folk strömmade in och stämningen var god både inomhus och vid elden utanför.

Flera kända ansikten dök upp lite här och var. Mitt fotande låg i botten efter denna djävulska vecka med sjukdomar och skador kunde jag inte få fram mer energi. Det är vila som gäller!

RÖKRUTA MED ELD I

Inne mös folk inför den kommande kvällen.

MYSTUNDER

Vicken energi han har denne man Johan Ehrenberg och sån äkta livsglädje. Johan berättade sakligt varför vi bör använda solenergi i större omfattning. Detta kan han utan och innan.

JOHAN EHRENBERG TILL HÖGER I BILD GRÖN T-SHIRT. 

När klockan var 20:00 var det dags för Stefan Sundström. Nu gick föreläsningarna över till musik. Men jag och Linda hoppade den sista delen. Vi var trötta. Jag med min mage och feber, Linda med sitt skadade värkande ben valde vi att ta oss mot Bagis. Nu äter vi tunnbrödsrullar sedan god natt, ja har gjort mitt jobb!

Godnatt!

I natt drömde jag att ja träffade Stefan Löfven här på semestern i stugan.

Stefan sa: – Det är så svårt att läsa talet utantill som mina rådgivare, som jag inte riktigt känner skrivit, det blir så stelt och konstigt men jag måste ju läsa det för så är det ju bestämt”

Kanske Stefan tänkte som si så här: Visst jag har livserfarenhet, arbetserfarenhet men det är ju inte mina ord.

Sen gick Stefan ut ur huset och in kommer en kvinna i fyrtioårsåldern och lite avbeväpnat talar om med en mjuk men bestämd röst: – Det är jag som nu är Sveriges nya stadsminister” Du har det fint i er stuga, får jag slå mej ned tillsammans med min bäste vän och rådgivare?”

Självklart säger jag och bjuder vår nya stadsminister på kaffe. Det visade sig att de två damerna kände varandra som hö och halm, alltså ett radarpar. Vi pratar om livet, samhället och de stora frågorna. Efter ett tag säger de två kvinnorna om de får gå ut en stund på verandan. Och det fick stadsministern och hennes bäste vän. Efter ett tag går jag också ut. Där står de och småpratar om utsikten och röker varsin cigarett. Lite blygt säger stadsministern: – Jo du förstår, det är som så att det gäller att visa upp sin finaste sida och det är inte att vara rökare men jag står för det och tycker det är en fin stund här på er veranda.

Så skrattade vi lite och samstämmigt höll med om att trots detta är det ju lite märkligt att vi inte får visa våra svaga sidor öppet med människan bakom sitt arbete.

Sedan var drömmen slut. Men det jag kände och upplevde var att här har vi en människa som är sig själv och står för sitt ord och kan sitt tal. Dessutom var nya stadsministern sig själv, avslappnad och visade människan bakom politikerrollen. Så ska en stadsminister vara. Och lagt kort ligger, det spelar man i hasard inte i politiken för politik är positiv förändring för folket om vi lever i en demokrati  

STUGAN PÅ LANDET

MY DREAM ABOUT THE CITY OF MINISTER
Last night I dreamed that I met City Minister Stefan Löfven this holiday in the cottage.
Stephen said: – It’s so hard to read the speech, but as my advisers, I do not really feel like writing, it becomes so stiff and strange but I have read it then it’s decided ”
Maybe Stefan thought that si this: Sure, I have life experience, work experience, but it’s not my words.
Then went Stefan out of the house and into a woman in her forties and speaks with a soft but firm voice: – It is I who is now Sweden’s new Prime Minister, “You have it nice in your house, I get beat me down with my best friend and counselor? ”
Of course, I say, and invite our new town, Minister of coffee. We talk about life, society and the major issues. After a while, says the two women if they get to go out for a while on the porch. And it received city minister and her best friend. After a while, I also like. Where are they and chatting about the view and the respective cigarette smoke. A little shyly says Urban Minister: – Well, you know, it’s like, so that it comes to show off its finest side and it is not to be smoking, but I stand by it and think it’s a nice moment here on your porch.
So we laughed a little and unanimously agreed that despite this, it’s a bit strange that we can not show our weaknesses openly with the person behind his work.
Then the dream ended. But I felt and experienced was that here we have a man who is himself and stands for his words and may his speech. In addition, the new City minister himself, relaxed and showed the man behind the politician role. How should a city be Minister. And put the short is, the play of gambling not in politics for politics is a positive change for the people if we live in a democracy

Än några bilder på frihetens land

Där det fortfarande går att stanna upp i en butikskö och samtala om dittan å dattan.

Där i vårt avlånga, idag trubbiga land ändå finns smak av gammal inkörd gemenskap.

Där – jag som nykomling blir stirrad av tanter bredvid kassan och kassörskan ändå får kontakt och vi säger hej till varandra!

Det är vårt Sverige.

Det är här jag bor och det är här jag kommer dö… 

Even some pictures of the land of freedom

Where it is still possible to stay up in a butikskö and discuss dittan on dattan.

There, in our long, blunt country today still has the flavor of old run-Community.

There – I newcomer gets stirrad of ladies next to the cashier and the cashier still get in touch and we say hi to each other!

It is our Sweden.

This is where I live and this is where I will die …

De gäller att må bra, kunna skratta och trivas med sin uppgift! Sånt leder till framgång har jag förstått. Som Bästa kostym: Mia Andersson, filmen Tjuvheder

Var glad då jag träffade henne under klädombytena. Jag hade min sedvanliga hatt på mej men det tyckte inte ledningen om för jag så såg ren och skötsam ut. Mia slängde fram en annan hatt till mej å sa: ”Ja visste väl att den skulle komma till användning!” sa Mia (Det va värsta Clintanhatten) Men de dög inte för ledningen. Men Mia fixade alla kläder, smink ändå ju! Eller hur fröken ur! blink blink

Grattis Mia för ditt trevliga bemötande på arbetsplatsen!! och grattis till priset!

/”Johnny-Verktyg”

KOSTYM MIA ANDERSSON

The terms of feeling good, able to laugh and be happy with his job! Such leads to success, I understand. As Best Costume: Mia Andersson, the film Thief Honor
I was happy when I met her during filming. I had my usual hat on me but it did not film the lead on because I so looked clean and well-behaved out. Mia threw out another hat to me and said: “Yes well knew that the hat would be of use!” Said Mia (The worst Clintanhatten huh) But the hat was not good enough for movie-line. But Mia swung all the clothes, make-up nonetheless! Right! It became the year’s best feature film!
Congratulations to Mia for your pleasant attitude at work !! and congratulations to the price!