Author Archives: John Arthur Ekebert

Offentliga 5-kronors toaletter syns här och var på stan.

Ibland har ni sett att det lyser rött. Då är det upptaget men det är inte alls säkert att någon är nödig, nejdå! Det kan faktiskt sitta ett helt gäng där inne.

Det vanligaste ärendet, förutom att göra sina naturliga behov förstås, är att dra i sig en dos. Alltså knarka på ren svenska.

Andra ärenden vi kan ha är exempelvis det som jag ofta brukade använda toaletten på Slottsbacken till. Nämligen att spela gitarr! Det är finfin akustik i dessa rum.

Ibland förvandlas den offentliga toaletten till en sovplats. Då finns det ett knep att ta till för att få vara ifred. Man sätter helt enkelt upp en klisterlapp på yttersidan där det står «AVSTÄNGD« eller »TRASIG«. Ofta ser man ohyra krypa omkring.

Små snabba insekter som jag inte vet vad det är för något, löss av något slag tror jag. Silverfisk och myror är dom mest vanliga, förutom knarkarna förstås. Jag förstår att det väcker ilska då flera av oss slarvar med att göra rent efter sig.

Blodigt papper på golvet, kanyler och pumpar.

Det händer att polisen öppnar dörren ibland. Det händer även att folk blir misshandlade och rånade där inne av människor som tappat allt vad moral och respekt för mänskovärde heter.

På baksidan av dessa toaletter finns ett mekaniskt rum där det sägs att det går att lägga en akvariehåv på utloppet. Det sägs även att det har hänt att någon bultat hårt på dörrens utsida och en myndig röst beordrat:

»Det är polisen! Öppna dörren innan vi spränger den!«

Om personen därinne då haft knarkpåsar slänger han eller hon dom vanligtvis i toaletten och spolar för att försöka klara sig. Men allt är en luring. Det står nämligen någon i mekanikrummet och håvar in knarket. Dom som bultade på var alltså inga poliser utan allt är ett avancerat lurendrejeri från annan liga.

DEN OFFENTLIGA TOALETTEN

En bok som fler Socionomer Läkare och politiker investerat i.

En bok som vänder sig till dej som arbetar med utsatta människor.

En bok med ett unikt inifrånperspektiv enligt recensioner.

En bok som aldrig tidigare skrivits i Sverige.

Du beställer den genom att Swisha 230:- + frakt 60:-

Till 0765957939

Skriv namn adress i Swischet

Vid önskemål signerar jag boken!

STADIGVARANDE GEMENSKAP

”På bänkarna finns en stadigvarande gemenskap. Där skrattar vi ofta.

En del människor som knallar förbi oss gillar inte när vi har kul. Varför vet jag inte riktigt. Men sammanhållningen är konstant hos oss.

Sommar som vinter, varmt eller kallt, det spelar ingen roll.

Vi sitter där i vått och torrt.

Här
på bänkarna vid »Tullen«, Hornstull där Tanto, alltså Tantolunden, börjar har många av oss kommit och gått. Denna extremt tidiga förvårsdag var det absolut ingen skillnad. Det som visar försmaken av vår är dom saknade handskarna men vinterpjucken, dom sitter kvar.”

Titt som tätt kommer konstaplarna och visiterar oss.

Särskilt ofta runt Medborgarplatsen.

Till vänster om Björns trädgård går det trappor upp till Kapellgränd och Östgötagatan.

I trappans första avsats finns det två bänkar som vi ofta rymmer upp till.

Det vet polisen också. Därför knallar de ofta upp hit till oss.

Denna dag är en sådan dag.

Om vi börjar med att analysera Conny Göteborgarens blick ser vi att hans ögon kanske inte direkt stirrar men dom visar ett ögonblick där hela han sitter stilla, inte ner med händerna i byxfickorna för det ser polisen som ett potentiellt hot. Inte stirra ilskt på polisen som är i färd med att ta på sig sina skyddshandskar samtidigt som han givetvis frågar Conny om han har något vasst på sig, vilket i första hand betyder om han har vassa kanyler i fickorna eller möjligtvis en kniv.

Under dessa få sekunder vet jag att Conny tänker: »Har jag något vasst på mej?« Det är brukligt
av oss att i dessa lägen vara formbara, om vi nu fortsätter använda polisens yrkesspråk. Genom att faktiskt svara uppriktigt på övermaktens frågor. Så här långt alltså!

Uppriktigheten är ofta tillfällig. Om nu Conny skulle råka ha exempelvis en haschisch-bit på sig, inte fan tar han då i detta läge och erkänner det!

Men då man från början visat ärlighet genom att svara uppriktigt på om man har något vasst eller ej på sig, inbillar man sig att den ärligheten förblir kvar i den frågande konstapeln. Conny rör inte en fena. Han varken tittar på polisen eller någon annanstans. Han liksom inte tittar, han finns liksom inte, han är totalt oskyldig i förebyggande syfte. Inget kroppshot, inget stirrande eller nervösa rörelser.

Nu är frågan: Har Conny något olagligt på sig eller inte? Hur tror ni snuten tänker? På polisen som ni ser i förgrunden till vänster kan man tydligt se hur han tittar långt, långt bort i horisonten och tänker:

»Oj, oj, oj! Vad kan vi göra åt alla hundratals som hänger här varje dag där kanske hälften har något fuffens för sig?«

Jag minns väl denna dag. Det var folk överallt. Dessa poliser kom precis från ett gäng bredvid som dom visiterat men gått bet på.

Det gjorde dom med Conny också.

Conny som för övrigt har en underbar sångröst.

Ni hör honom ofta komma sjungandes a capella runt Medis.