• Böcker
    • Fotoboken Håll höjden! – Rapport från bottenplattan
    • Kokboken Gatans mat
  • Engagemang
    • De Utsattas Dag
      • Almanackan
        • Almanackan 2016
        • Almanackan 2015
      • Manifestationen
        • Manifestationen 2016
        • Manifestationen 2015
          • Pressmeddelande
            • Bilder för publicering
    • Idétävling Hemlös
    • Kalendarium
  • Foto
    • Artistfoton
    • Foton från boken HÅLL HÖJDEN!
    • Foton från GATUFOLKET
    • Utställningar
      • Gnestaplanket 25 juli 2015
      • Samtidsbild 26/4 – 5/10 2014 Stockholms läns museum
      • Framed III, 4/10-2/11 2014
      • Gnestaplanket 26 juli 2014
      • POP UP-utställning 24-25 maj 2014, Stockholm
      • Gnestaplanket 27 juli 2013
      • Framed II den 5-9 december 2012 på Galleri Kontrast
      • Håll höjden på Sigtunastiftelsen 17/8 – 17/9 2012
      • Planket 2012 Vitabergsparken, Stockholm
      • Gnestaplanket 28 juli 2012
      • Bildens röst maj 2012
  • Krönikor
  • Ljud
    • Intervjuer
    • Radioskugga
    • Youtube
  • Om John
    • Boka John
  • Events
John Arthur Ekebert

Author Archives: John Arthur Ekebert

Men de är många fler vänner som gått bort i vinter

Posted on 11 mars 2018 by John Arthur Ekebert

Idag var jag på en minnesstund för dem Gatufolket som gått bort sista månaden. Fyra vänner från Hornstull, en från annan stadsdel, en mördad, den sjätte har fått svår kallfeber och blitt av med benen.

Minnesstunden var idag på ”Frälsis” Tullen. https://www.fralsningsarmen.se

Predikan var mycket värmande samt stärkande.

Men nu har ja snart inga äldre (50-60 år) vänner kvar i livet. De flesta dör vid knappa femtio år av nån typ av utmattning eller ren uppgivenhet.

Att folk blir över 50 är en stor bedrift.

STADIGVARANDE GEMENSKAP

 

Posted in GATUFOLKET | 1 Comment |

GATUFOLKET BLIR INTE GAMLA

Posted on 4 mars 2018 by John Arthur Ekebert

Nu har min fina vän Conny Göterborgarens röst tystnat. Liksom så många andra den senaste månaden av mina utsatta vänner Gatufolket. Nu vet jag inte längre hur många som avlidit från mina böcker och kalendrar. Men det känns så sorgligt.

Här nedan kommer texten/foto om Conny ja skrev i HÅLL HÖJDEN!

Fina Conny du är väldigt saknad!

 

DET ÄR SOM DET ÄR

 Titt som tätt kommer konstaplarna och visiterar oss.

Särskilt ofta runt Medborgarplatsen. Till vänster om Björns trädgård går det trappor upp till Kapellgränd och Östgötagatan. I trappans första avsats finns det två bänkar som vi ofta rymmer upp till.

Det vet polisen också. Därför knallar den ofta upp hit till oss. Denna dag är en sådan dag.

Om vi börjar med att analysera Conny Göteborgarens blick ser vi att hans ögon kanske inte direkt stirrar men dom visar ett ögonblick där hela han sitter stilla, inte ner med händerna i byxfickorna för det ser polisen som ett potentiellt hot. Inte stirra ilskt på polisen som är i färd med att ta på sig sina skyddshandskar samtidigt som han givetvis frågar Conny om han har något vasst på sig,

vilket i första hand betyder om han har vassa kanyler i fickorna eller möjligtvis en kniv.

Under dessa få sekunder vet jag att Conny tänker: »Har jag något vasst på mej?«

 

Det är brukligt
av oss att i dessa lägen vara formbara, om vi nu fortsätter använda polisens yrkesspråk. Genom att faktiskt svara uppriktigt på övermaktens frågor. Så här långt alltså! Uppriktigheten är ofta tillfällig. Om nu Conny skulle råka ha exempelvis en haschischbit på sig, inte fan tar han då i detta läge och erkänner det!

Men då man från början visat ärlighet genom att svara uppriktigt på om man har något vasst eller ej på sig, inbillar man sig att den ärligheten förblir kvar i den frågande konstapeln. Conny rör inte en fena. Han varken tittar på polisen eller någon annanstans. Han liksom inte tittar, han finns liksom inte, han är totalt oskyldig i förebyggande syfte. Inget kroppshot, inget stirrande eller nervösa rörelser. Nu är frågan: Har Conny något olagligt på sig eller inte? Hur tror ni snuten tänker? På polisen som ni ser i förgrunden till vänster kan man tydligt se hur han tittar långt, långt bort i horisonten och tänker: »Oj, oj, oj! Vad kan vi göra åt alla hundratals som hänger här varje dag där kanske hälften har något fuffens för sig?« Jag minns väl denna dag. Det var folk överallt. Dessa poliser kom precis från ett gäng bredvid som dom visiterat men gått bet på. Det gjorde dom med Conny också. Conny som för övrigt har en underbar sångröst. Ni hör honom ofta komma sjungandes a capella runt Medis.

 

 




Posted in Mina texter | Leave a comment |

DEN OFFENTLIGA TOALETTEN

Posted on 9 februari 2018 by John Arthur Ekebert

Offentliga 5-kronors toaletter syns här och var på stan.

Ibland har ni sett att det lyser rött. Då är det upptaget men det är inte alls säkert att någon är nödig, nejdå! Det kan faktiskt sitta ett helt gäng där inne.

Det vanligaste ärendet, förutom att göra sina naturliga behov förstås, är att dra i sig en dos. Alltså knarka på ren svenska.

Andra ärenden vi kan ha är exempelvis det som jag ofta brukade använda toaletten på Slottsbacken till. Nämligen att spela gitarr! Det är finfin akustik i dessa rum.

Ibland förvandlas den offentliga toaletten till en sovplats. Då finns det ett knep att ta till för att få vara ifred. Man sätter helt enkelt upp en klisterlapp på yttersidan där det står «AVSTÄNGD« eller »TRASIG«. Ofta ser man ohyra krypa omkring.

Små snabba insekter som jag inte vet vad det är för något, löss av något slag tror jag. Silverfisk och myror är dom mest vanliga, förutom knarkarna förstås. Jag förstår att det väcker ilska då flera av oss slarvar med att göra rent efter sig.

Blodigt papper på golvet, kanyler och pumpar.

Det händer att polisen öppnar dörren ibland. Det händer även att folk blir misshandlade och rånade där inne av människor som tappat allt vad moral och respekt för mänskovärde heter.

På baksidan av dessa toaletter finns ett mekaniskt rum där det sägs att det går att lägga en akvariehåv på utloppet. Det sägs även att det har hänt att någon bultat hårt på dörrens utsida och en myndig röst beordrat:

»Det är polisen! Öppna dörren innan vi spränger den!«

Om personen därinne då haft knarkpåsar slänger han eller hon dom vanligtvis i toaletten och spolar för att försöka klara sig. Men allt är en luring. Det står nämligen någon i mekanikrummet och håvar in knarket. Dom som bultade på var alltså inga poliser utan allt är ett avancerat lurendrejeri från annan liga.

DEN OFFENTLIGA TOALETTEN

Posted in HÅLL HÖJDEN! | Leave a comment |

FOTA DU!!

Posted on 29 januari 2018 by John Arthur Ekebert

– Men de e ju ja som ska fota!

”va, vadådå?”

– Va saru att du sa saru?

”Men de e ju ja som ska fota…….

Posted in Dikter och poesi | Leave a comment |

SNÖN FALLER

Posted on 29 januari 2018 by John Arthur Ekebert

Snön faller men icke ja me den,

imorrn alltså bitti komma kommun hit till skötsamma mej.

Besiktar, kollar må hända kanske kontrollerar!

Men va gör de,

för ja vet,

snart hemma med egensignerat,

alltså ett 1a-hands kontrakt.

Kvarnen mal å ja förbereder kommande våren!

Med blomster, spring i ben, hjärna och väcker åter mina tår till livsglädjedans…….:)

 

Posted in Dikter och poesi | Leave a comment |

MIN FOTOBOK MED TEXTER

Posted on 27 januari 2018 by John Arthur Ekebert

En bok som fler Socionomer Läkare och politiker investerat i.

En bok som vänder sig till dej som arbetar med utsatta människor.

En bok med ett unikt inifrånperspektiv enligt recensioner.

En bok som aldrig tidigare skrivits i Sverige.

Du beställer den genom att Swisha 230:- + frakt 60:-

Till 0765957939

Skriv namn adress i Swischet

Vid önskemål signerar jag boken!

 

STADIGVARANDE GEMENSKAP

”På bänkarna finns en stadigvarande gemenskap. Där skrattar vi ofta.

En del människor som knallar förbi oss gillar inte när vi har kul. Varför vet jag inte riktigt. Men sammanhållningen är konstant hos oss.

Sommar som vinter, varmt eller kallt, det spelar ingen roll.

Vi sitter där i vått och torrt.

Här
på bänkarna vid »Tullen«, Hornstull där Tanto, alltså Tantolunden, börjar har många av oss kommit och gått. Denna extremt tidiga förvårsdag var det absolut ingen skillnad. Det som visar försmaken av vår är dom saknade handskarna men vinterpjucken, dom sitter kvar.”

 

Posted in HÅLL HÖJDEN! | Leave a comment |

ETT PIANO KLINKAR

Posted on 22 januari 2018 by John Arthur Ekebert

 

”Jag förstod att min kropp höll på att stanna våren 2011. Alla tecken visade det och ett tag var det skytteltrafik med ambulanser till akuten. Nu visste jag att om jag inte tar det lugnt, timme för timme, dag för dag, så spricker organen.

En förmiddag hörde jag genom väggen ett ljud som fucking ju lät som ett piano.

Jag kopplade snart ihop pianot med att jag är tvungen att ta det lugnt för piano betyder ju ta det lugnt. Det var vår och det var svalt. Jag har skrivit 15, 20 låtar sedan jag började spela gitarr vid 45 års ålder. Den här låten är en av favorit- låtarna jag skrivit, rytmen passar mej, hårt snabbt tempo.

Lustigt egentligen. När jag växte upp så var det lillbrorsan som glänste med sång och gitarrspel. »Hönan Agda« och »House of the rising sun«.

Jag stod bara dum och tittade på, lite avundsjuk på sätt och vis. Jag tror brorsan la av att spela för hur många år sen som helst.

Kanske när jag började för tio år sedan, vad vet jag.

 

Men i alla fall. Nån sa till mej när jag precis börjat lära mej spela ett par ackord: »Om några år kommer du kunna skriva egna låtar!« Ta dej nånstans, tänkte jag. Men se på tusan om inte snubben på den institutionen spådde helt rätt år 2002. Musicerandet är oerhört viktigt som en del i min skapande spektrapalett.”

 

Text och foto från min bok HÅLL HÖJDEN!

 

Fyra år senare spelar jag och Sofia Karlsson under en gala min låt ”Ett piano klinkar!

Sofia kompar till mej och sjunger så vackert. Det var en oerhörd kraftig upplevelse.

Text och bild ovan kommer från min bok HÅLL HÖJDEN! Den är slut i Akademibokhandeln.

Men jag har ett mindre lager kvar!

Pris 230:- + frakt.

Se videon när vi spelar live

Klicka text nedan

Ja och Sofia

 

 

 

 

Posted in HÅLL HÖJDEN!, Min musik | Leave a comment |

DET ÄR SOM DET ÄR

Posted on 16 januari 2018 by John Arthur Ekebert

Titt som tätt kommer konstaplarna och visiterar oss.

Särskilt ofta runt Medborgarplatsen.

Till vänster om Björns trädgård går det trappor upp till Kapellgränd och Östgötagatan.

I trappans första avsats finns det två bänkar som vi ofta rymmer upp till.

Det vet polisen också. Därför knallar de ofta upp hit till oss.

Denna dag är en sådan dag.

Om vi börjar med att analysera Conny Göteborgarens blick ser vi att hans ögon kanske inte direkt stirrar men dom visar ett ögonblick där hela han sitter stilla, inte ner med händerna i byxfickorna för det ser polisen som ett potentiellt hot. Inte stirra ilskt på polisen som är i färd med att ta på sig sina skyddshandskar samtidigt som han givetvis frågar Conny om han har något vasst på sig, vilket i första hand betyder om han har vassa kanyler i fickorna eller möjligtvis en kniv.

Under dessa få sekunder vet jag att Conny tänker: »Har jag något vasst på mej?« Det är brukligt
av oss att i dessa lägen vara formbara, om vi nu fortsätter använda polisens yrkesspråk. Genom att faktiskt svara uppriktigt på övermaktens frågor. Så här långt alltså!

Uppriktigheten är ofta tillfällig. Om nu Conny skulle råka ha exempelvis en haschisch-bit på sig, inte fan tar han då i detta läge och erkänner det!

Men då man från början visat ärlighet genom att svara uppriktigt på om man har något vasst eller ej på sig, inbillar man sig att den ärligheten förblir kvar i den frågande konstapeln. Conny rör inte en fena. Han varken tittar på polisen eller någon annanstans. Han liksom inte tittar, han finns liksom inte, han är totalt oskyldig i förebyggande syfte. Inget kroppshot, inget stirrande eller nervösa rörelser.

Nu är frågan: Har Conny något olagligt på sig eller inte? Hur tror ni snuten tänker? På polisen som ni ser i förgrunden till vänster kan man tydligt se hur han tittar långt, långt bort i horisonten och tänker:

»Oj, oj, oj! Vad kan vi göra åt alla hundratals som hänger här varje dag där kanske hälften har något fuffens för sig?«

Jag minns väl denna dag. Det var folk överallt. Dessa poliser kom precis från ett gäng bredvid som dom visiterat men gått bet på.

Det gjorde dom med Conny också.

Conny som för övrigt har en underbar sångröst.

Ni hör honom ofta komma sjungandes a capella runt Medis.

Posted in HÅLL HÖJDEN! | Leave a comment |

MITT JULKORT JAG FICK JULEN 2017

Posted on 12 januari 2018 by John Arthur Ekebert

Men den täckte upp hela julen för mig mentalt!

Fick ett julkort av mina grannar där julmotivet fick bli underordnad till kortets baksidestext.

 

”KÄRA GRANNE”

God jul & Gott Nytt År önskar familjen P……..

”Roligt att du tyckte om vår krans i trapphuset.

Vi storgillar dina Hyacinter som sprider så god doft i trapphuset!”

 

Förstå gott folk vad glad och stark jag blir av detta.

Så de var bara att rama in kortet och den hänger på väggen snart! Att som person komma från svåra levnadsförhållanden med hemlöshet och annat “skit” och få en försökslägenhet – där är det viktigaste för en stabil framtid att kontakten med sina närmsta grannar klickar positivt och det är precis vad jag känner att det gör det här! Är så glad för min lägenhet så de står härliga till! 

 

 

Posted in Ekeberts Stockholm, Goda berättelser | Leave a comment |

MALAKITEN FRÅN TANTOLUNDEN

Posted on 11 januari 2018 by John Arthur Ekebert

Upp på platån gick jag och grävde fram denna Malakit på ren känsla!

– Här finns det något, tänkte ja, hm?

Jag, en hemlös, ofta påtänd, Stockholmsluffare.

Varför jag gick rakt på denna stora prydnadssten är en gåta!

En tung kloss av finaste sort.

Ni vet gott folk! Det är sådant man gör prydnadssten av, mamma Mia!

Hundra kronor för en rumlad bit på några gram!

Den här väger mellan fem och sju kilo!

Tappade bort den vid ett tillfälle bland annat.

Hade inbrott i ett förvaringsskåp men Malakiten lämnades kvar men tjuvarna tog alla mina samlingar av smycken, mynt mm smådyra dyrgripar men ”glömde” av en förunderlig anledning dyrgripen kvar i mitt uppbrutna skåp.

Blev även kraftigt rånad men tog tillbaka min fina sten vid ett senare tillfälle.

Solklart min käraste ägodel.

Men
 i en kristall- eller Stenbutik/guldsmed blev expediterna vita i ansiktet: »Vi handlar inte med detta här”

Läser jag om Malakit finner jag: Healing, kärlekssten. Representeras av starka mästare. Bästa motvikten till negativa effekter, förstärker den känslomässiga stabiliteten. Bringar tur och skyddar bäraren mot ondska.

Inte konstigt då att jag bar den i ryggan ett år. Vart tog den vägen? Svar: Malakiten finns (fanns) hos Lise.

Men idag har Lise (xxet) kommit hit med massa grejor ja hade i hennes förråd. 

De gav mig inspiration att fixa lite i min fina lya!

Mors!

”De e skönt att leva, annars få de vara……”

Posted in Uncategorized | 1 Comment |
Nästa sida »

Events

  • No Events

John Arthur Ekebert på radion 21/8 2016

Godmorgon världen 21 augusti 2016

Om vandringarna Hemlös på Söder med John Arthur Ekebert i Godmorgon Världen 21 augusti 2016

Senaste kommentarer

  • Gunnar Månsson om Men de är många fler vänner som gått bort i vinter
  • Connie om MALAKITEN FRÅN TANTOLUNDEN
  • John Arthur Ekebert om STOCKEN
  • Görel Sanchez Navarro om STOCKEN
  • John Arthur Ekebert om JAG BLEV RÅNAD PÅ HÄRBÄRGET GRIMMAN

Länkar

  • Hellstone – världens bästa musikaffär
  • Mina fotografier på Stockholmskällan
  • RETT
  • Sofia Karlsson, Sveriges visdrottning!
  • Superkrafter
  • urban artroom göteborg

Kategorier

  • Andras ord dikter bilder (7)
  • ÅRETS ALMANACKA 2015 (36)
  • Årets almanacka 2016 (13)
  • ARTISTER I FOTOGRAFIER (18)
  • BARA HON VISKAR I MITT ÖRA (9)
  • Bilder (90)
  • BILDGÅTA (8)
  • De utsattas dag (19)
  • Dikter och poesi (158)
  • EKEBERTS MAT (4)
  • Ekeberts Stockholm (178)
  • FAMILJER OCH BARN (6)
  • FELPARKERARE (2)
  • FILOSOFI (20)
  • FÖRFATTARE (2)
  • FOTOKONST (4)
  • FOTOUTSTÄLLNINGAR (21)
  • GATUFOLKET (38)
  • Goda berättelser (18)
  • HÅLL HÖJDEN! (50)
  • Hamnvikshemmet (19)
  • Kokboken (37)
  • KONSTHANTVERK (6)
  • KONSTNÄRER (5)
  • Min musik (6)
  • MINA BILDSPEL (9)
  • Mina recensioner (22)
  • Mina texter (227)
  • MINA UTSTÄLLNINGAR (5)
  • MITT LIV (2)
  • ORÄTTVISOR (30)
  • Poesi o texter i videoform (7)
  • RAPPORT TUMBA (4)
  • resensioner (2)
  • ROCKARTISTER (4)
  • Rytmik (4)
  • SLUSSENBILDER (8)
  • SÖDERMALM (4)
  • Stockholmshändelser (54)
  • Uncategorized (17)
  • VIDEOJOHN (5)
John Arthur Ekebert 0765-95 79 39

CyberChimps WordPress Themes

© John Arthur Ekebert